Bakre Raden

För många ger titeln "Fresh Prince in Bel Air" spikraka associationer till Will Smith. Inget ont om honom - han är en av världens skönaste skådisar - men den person jag vill hedra är något tjockare, något vassare, något oerhört mycket coolare; han är Carlton Banks! För att förstå den sanna innebörden i att vara Carlton måste man antagligen söka sanningen långt bort i något fjärran land tillsammans med en hinduisk guru. Calle (som han helt klart gör sig förtjänt av att kallas) tillhör de få personer som har ett sådant glamoröst appeal och som alltid ligger steget före (och njet djurgårdare, ni tillhör inte dessa). Han agerar utan minsta tanke på omgivningen och lever i en lysande aura.
   Det som tyvärr ofta händer när magnifika människor överglänser andra med råge är att de blir serverade stora mängder nedåtpuffar, istället för uppåtpuffar. Detta händer således även i "Fresh Prince" i sann frenesi. Men tänk efter - är det inte Calle som är en föregångare till dagens sliskiga stureplanschtek-kultur? Calle glider runt i ljusgula shorts, utmärkt stekig grön skjorta och tröja hängd snitisgt runt halsen. Istället för att hyllas till skyarna hugger den ghetto-inspirerade Fresh Prince straight from Philly ned allt som Calle gör så exemplariskt. Detta är en stor synd. Nu torde komma en djupsint slutkläm för att liksom knyta ihop den allmänt kända säcken.
   Men det låter vi gå för denna gång. 



Tack Calle!
A