Bakre Raden

Balkongen stod som dagens fristad, dagens lugna vrå i skuggan av vardagens trancepumpande tillvaro. Den gröna heltäckningsmattan påminde sig skönt under fotsulorna, dess existens samverkade med min utan minsta tillstymmelse till handgemäng. Fönstret mot lägenheten stod öppet på vid gavel och inifrån hördes tonerna från "Go West" med Village People från den futuristiskt designade stereoanläggningen. Himlavalvet låg blått och öppet som en bok. Fåglarna sjöng wienervals i högsta hugg. Jag tror till och med att Kjell Bergqvist hade stortrivts. Kort sagt var detta en närförort till himlen.

Men det som hände därnäst vände hela min världsbild upp- och ned, tvärtom; jag bytte helt enkelt världsbild från den heliocentriska till den geocentriska inom loppet av en sedvanligt kort sekund. Jag lade ifrån mig Dostojevskijs "Brott och Straff", den landade på det träfärgade bordet utan minsta pardon. Det som hände var att jag började undra var ifall min skugga var en del av mig. Var skuggan min existens? Var den en extern existens som tillsammans med min kropp skapade den sammanlagda existensen? Eller var skuggan rentav bara en extern existens, alltså inte en del av mig? Utan mig hade inte existensen existerat, alltså utgjorde denna existens en del av mig? Eller var denna existens beroende av solen? Utan min blockering av solens synliga strålar hade inte denna mörka del av mig själv funnits, den hade inte existerat. Men herregud! Skuggan rör sig samtidigt som mig! Den härmar min existens! Vad ska detta betyda? Blir den externa existensen en del av mig genom att kopiera mitt rörelsemönster? Hur ska jag kunna komma loss från detta monster, denna mörka avbild av min egen existens? Jag kan inte springa iväg! Jag kunde inte rymma iväg min egen existens? Den håller mig fånge i mig själv!

Och plötsligt försvann tankarna som nyss förpestat mig, solen sken, vinden ven, och Dostojevskijs "Brott och straff" kändes inte längre som en sten...

A

Även om mina två kära vänner har kokat ihop ett inlägg under mitt namn tidigare, så är faktiskt detta första gången som den sammanfogande länken "A" kliver in i Bakre Radens bloggtrio. Mycket nöje!

Ibland blir man trött, ibland blir man arg, ibland blir man fruktansvärt aggressiv till följd av till synes betydelselösa ting som fullständigt rubbar ens väsen, som fullkomligt omkullkastar ens alla moraliska värderingar och skapar skälvningar i ens djupt rotade existens. Dagar som ser ut att bli strålande med endast positiva inslag förstörs. Skimrande framtidsutsikter krasas likt regnbågsfärgade såpbubblor spricker. Allt som går upp måste tydligen komma ned igen, och detta gör sig påmint med oerhörd tyngd. 

Det som gör att precis detta inträffar och agerar ångvält mot mig går att räkna upp på många händer, här följer några i kronologisk ordning baserat på hur smärtsamma de är:

3. Cykeltutor

Cykeltutor borde förbjudas, ty de orsakar förmodligen 60% av alla stroke-anfall i Sverige. När man lugnt och stilla svischar förbi på trottoaren bör man vara uppmärksam på tutande tanter. De tutar extremt högt och extremt tidigt. Man kan höra ljudet av den illavarslande sirenen från drygt tusen meters avstånd, och när man vänder sig bakåt syns inte skymten till av något dubbelhjulat fordon. Usch och fy, säger jag. 

2. Tunnelbanan

När man efter en relativt lyckad utekväll skrider mot tunnelbanan står man inför ett avgörande vägskäl. När går tunnelbanan? Kommer den blåa linjen att vara försenad än en gång? Finns Atlantis? Det som här skulle kunna förstöra allt annat som varit positivt under dagen är ifall tunnelbanans linje elva mot Akalla går inom kort eller inte. Oftast möts man av en skylt där det står: Hjulsta 14 min.......Akalla 25 min. I det här läget finns tre alternativ: kasta sig mot närmaste taxi och hoppas på lyckad "springnota", ropa att du legat med Alice Bah tio gånger eller likgiltigt vänta på tuben i 25 lååånga minuter. Det som du däremot behöver vara medveten om är att dessa minuter ilar förbi långsammare än en fet texasbo i rullstol.      

1. Särskrivning

För att kort och koncist beskriva hur påträngande farlig en särskrivning är kan jag meddela att den skulle ta plats långt ovanför stöld, mord och kätteri på medeltidens helvetestrappa. En särskrivning förpestar min vardag in i dess minsta uppbyggnad. Tänk dig detta scenario: Liebenstroff spänstar friskt längs den stolta Råsundavägen med ohyggligt god inställning till förefintligheten. Fjodor Dostojevskijs "Onda Andar" är utläst, AIK har vunnit, Fredrik har precis hållit ett hjärtskärande tal om Toggipy, Anders Svensson har stukat foten och i luften finns en genomträngande doft av tillförsikt. Men plötsligt, helt plötsligt, syns något i ögonvrån som frapperar totalt. Liebenstroff vrider sig mot det som är en s.k. skylt. På skylten står med kursiva och "capsade" bokstäver: KÖTT FÄRS SÅS! Ursinnig åt den inkompetenta varelse som förhoppningsvis under förfriskat tillstånd med hasch-brownies intill sig skrivit detta vanvettiga stycke "text" sliter jag mitt hår (om jag hade haft något) likt matadoren i "Tjuren Ferdinand". Grundligare redogörelse av samhällsproblemet särskrivning känns överflödigt.

Signerat A

Om du är blödig och inte vågar bli en seriemördare, pfffft, så finns det andra exempel för att ge livet en mening, pfffft igen, livets doktrin interpreteras om att du suger, men det kan bli lite roligare, pft, om man anstränger sig innan man inser sanningen.

Del 2
Sett från en annan vinkel kan man bli känd genom att vara den alla lägger märke till, utan att döda dem, vara apan i ett jättestort akvarium fyllt av galenskap och fördomar. Du vill vara dendär personen som exempelvis predikar vitt och brett om jordens undergång, moraliserar alla som man träffar på genom att kora hela bunten som "Jävla fittor, ni luktar svett"-personer, spela instrument när man är helt tondöv, samla pantburkar i en grekinspirerad utstyrsel eller varför inte gå och prata med sig själv samtidigt som man säljer sex till alla av det motsatta könet helt offentligt. Då är du i alla fall någonting, något nånting som är en grad över ingenting och blir därmed igenkänd, för dessa ovannämnda karaktärer finns i vår kära pissoar till Stockholm, och om du bor här, känner du till de flesta av dem, eller hur?
   De är lokalkändisar. Och det är en fallos ifrån att vara något, d.v.s. olika långt beroende på hur lycklig lottad man är, men inte alltför långt i de flesta fall. (Jag är lite av en avvikelse, har en jävla bit kvar trots om jag skulle vara en lokalkändis)

ENHYHAOW!

    Denna grad av kändisskap är averagesvenskens top notch så att säga, pluraliteten av svenskarna är inte ens i närheten, dels på brist av kreativitet och nyskapande. "Been there, done that, bought the t-shirt" - stuk på det hela. För att få en novation inom ämnet får du blanda olika intressen.
   Vi tar som exempel Navve, hon älskar köttbullar. Hon kan vara tjockisen som sitter mitt på t-centralen och trycker i sig köttiga bullar varje dag, vem skulle inte känna till henne då?
Det skulle i alla fall jag göra, och du är antagligen en idiot som inte gör det.

Puss!
V

Att bli känd

Folk försöker att vara något, vilket de flesta inte är, snarare oansenlig materia som ibland rör på sig vars existens är en illusion man själv har skapat. Men människor kan fortfarande erinra sig om dina bragder så du blir en celebritet utan dess like. Jag förklarar på olika sätt hur när jag känner för det.

Steg 1 - Mörda järnet
En ganska härförleden incident var när en random matade skott i ett köpcentrum och mördade 9 personer för han nyligen blivit sparkad från McDonalds, eller, det var antagligen då alla ankor försökt gå över gatan men blivit överkörda. D.v.s. sista droppen.
Men när är det time för dig att agera? Du får helt enkelt lita på din magkänsla när, var och hur du ska gå till väga för att uppnå kändisskap. Det finns lite olika sätt att göra nu, exempelvis som en skön asian boy gjorde: Han lyckades tillskansa sig lite handgranater och vapen på polisstationen, där han även jobbade, och gick bärsärkagång på byn. Understundom gick han rakt in i huset och sköt ner en familj och vidare till nästa hem. Ibland orkade han inte knacka dörr utan bara tjippade in en handgranat genom fönstret, jävla lallare alltså
  Jag skulle använda mig av något mer barbariskt och gå till världshistorien, en påle av silver som man dödade vampyrer med förut skulle vara schangdobelt och jag skulle få mitt pseudonym, nom de plume, Silvermannen. Sedan skulle jag bjuda in folk på fest för att hugga ihjäl hela bunten. DÅ skulle jag bli känd iaf. Hur skulle du gå till väga?

Uppskatta mig!
V

Nu i sommartider är det en del festande och vi killar måste lära

oss vilka brudar som är dött lopp och vilka som är villiga på bortaplan.

Hårfin skillnad i vissa fall, och du vill inte lägga ner hela kvällen på

färskvara och sedan gå hem ensam med svansen mellan bena och penisen

pekande rakt ut, hönan ska vara plockad innan bonden får sova som man

säger. Därför ska jag presentera de kända karaktärerna från festerna där

männens närvaro har ett syfte; dopp i grytan.

Det hustlande groggludret.
Känner man ofta igen genom att hon spanar ut ett offer, knäpper upp en

knapp på blusen eller pushar upp bh:n och trycker ihop brösten. Utseendet

på ansiktet förblir därmed okänt utan vi kommer ihåg henne som ett par

lockande kärleksmuffinsar som väntar att bli sugna på. Primativa och

godtrogna som vi grabbar är, tror vi ska få något tillbaka genom att

febrilt bjuda på drinkar, ge våran fallos en high-five och intalar oss att

"laaaay back." Sen har vi lutat oss tillbaka men märker att vi är nyktra,

ensamma och lottlösa och ser bruden med en snyggare märkesvara. Så följ

mitt råd; om någon försöker bli bjuden, daska till henne i pannan med

närmasta möjliga föremål, bli så full du kan och hitta en annan av de

nedanstående föremålen så kanske din pitt slipper gå oanvänd en kväll till.

Nykteristen
Den första lagen lyder, som den käre allvetaren Tobbe lärt mig; "Det finns

människor för allt", även nykterister. Detta outforskade väsen är hon med

den dryga blicken, sittandes på en stol och beklagar sig över hur allt

suger, vill dra hem sin kompis, som ironiskt nog ofta visar sig vara

groggludret, och vara allmänt tråkig. Kyskhetsbältet är, och förblir, låst

tills hon hittat den rätta, och det är inte du. Det är aldrig du, det finns

inte ens den rätta, utan han är illusion vars krav ingen man når upp till,

förutom den rätta... Som inte finns... Ja, ni förstår poängen. Så henne är

det bara att förbise.. Smile, wave and walk away. (Det rimma!!!)

Snygga svårflirtade
Det är bruden som får ett helt rum att stanna, som kan skaka rumpan så

förförande att reptilhjärnan tar över och du vill bara slita av hennes

kläder på plats, och bara, VOFF! ja... Detta är iaf

trofén man ställer på piedestalen, bockar av listan eller vad ni nu vill

kalla det. Det kittlas i pungpåsen och ni slänger på eran omåttligt defekta

charm som är allt annat än resultatrik eller funktionell, ni är för fula och fulla helt enkelt.
Detta är personen  ni SKA bjuda på alkohol, och alkohol är våran enda oddsförhöjare. Om vi har

riktigt flax och medvind kanske hon däckar, hehehe...

...Ni människor äcklar mig som ens nickar instämmande eller skrattar,

saknar ni moral..? I know I do... hehehe, Oh yeah...

Snygga slampan
Groggludret satsar på att få drinkar och denna person satsar att få

könssjukdommar, den listan hon checkar av är vilka smitta hon haft. Det

finns samlare av olika slag; bibliofiler, filatelister, diskofiler och så

finns det dessa smittbärare som är så infekterade att varigt sår på

armbågen och hennes kärleksmussla är som skiljaktigheten mellan en kotte

och Mount Everest. Sjuuukt infekterad dvs. "Skulle inte banga" har många

sagt för att sedan fått gå och smörja in sina genitaler med en kräm för att

lindra klådan. Det finns kondom, men när den spricker,är du lika körd som

om linan på ett bungy-jumprep skulle brista. Men hey! Om du föredrar en

rolig stund i sänghalmen och har en kondom så är detta lite som rysk

roulett, satsa pengar med polarna om att du klarar av det utan att bli

smittad, använd bara en riktigt redig tubsocka, en glasbägare och

filmfodral. Sen är det bara fantasin som står ivägen...

Snygga slampan
Groggludret satsar på att få drinkar och denna person satsar att få

könssjukdommar, den listan hon checkar av är vilka smitta hon haft. Det

finns samlare av olika slag; bibliofiler, filatelister, diskofiler och så

finns det dessa smittbärare som är så infekterade att varigt sår på

armbågen och hennes kärleksmussla är som skiljaktigheten mellan en kotte

och Mount Everest. Sjuuukt infekterad dvs. "Skulle inte banga" har många

sagt för att sedan fått gå och smörja in sina genitaler med en kräm för att

lindra klådan. Det finns kondom, men när den spricker,är du lika körd som

om linan på ett bungy-jumprep skulle brista. Men hey! Om du föredrar en

rolig stund i sänghalmen och har en kondom så är detta lite som rysk

roulett, satsa pengar med polarna om att du klarar av det utan att bli

smittad, använd bara en riktigt redig tubsocka, en glasbägare och

filmfodral. Sen är det bara fantasin som står ivägen...

Skadade kött
En emotionell brud är en bra brud som det heter och här är dina chanser

monstruösa. När en kvinna nyligen blivit dumpad eller bråkat med en vän är

de lika ledsna som när en man tar en hem en kvinna som visar sig vara en

man. De söker bekräftelse och det är här du kommer in i bilden.

Samvetskvalen får komma i andrahand, det är bajs för tillfället, äckligt

och något du bör undvika. Hur hittar du henne? Jo, det är hon klänger sig

fast lik en bläckfisk kring en spritflaska och stirrar med tom blick på

ingenting någonting, då ska du slå till. Byt ut spritflaskan mot din egna

nakna kropp and there you go, slicka henne i örat och smek hennes barm,

trust me. Ka-tziiing! Dear diary; Jackpot!

Skottskadade köttet
Ibland måste man offra sig för Little Willy och äta den äckliga kakan.

Kvinnor kan vara groteskt fula, men a man got to do what a man got to do.

Livet handlar inte bara om goda stunder utan även om behov. För att citera

min käre vän Viktor (www.KonstenAttvinna.blogg.se); "Varje silvermoln har

sin bajskant" och så är det nu också.
En mycket insiktsfull person sa till mig; "För att enkelt få ett ligg så är

det bara att sänka ribban". Alla känner till papperspåsen och den kan komma

till nytta, trä den över hennes huvud, be henne vända på sig och bara kör.

Låt det lilla huvudets tankegång ta över det stora, det är förhoppningsvis

fortfarande skönt.

Good luck & have fun
V

Jag ska försöka skildra systematiskt divergensen mellan kjoltyg och muskelberg med argument vilket kön som är mest fördelaktigt, helt objektivt och opartiskt. Inledningsvis vill jag börja med att framföra att män är bättre fysiskt skapade, har bättre lön och en penis.

Det är vetenskapligt påvisat att sex är skönare för kvinnor, upplevs sju gånger mer, 10 vändor större orgasmer, ingen farhåga att komma för tidigt och behöver, i princip, bara puta på rumpan medans män trälar för att göra 99 procent av aktiviteten. Nu har ni dragit hypotesen att det är lönande att vara kvinna på denna främsta stridslinje, men män, misströsta inte. Som skildrat ovanför har vi/ni en mer omfattande lön och kan således köpa sex, vi har resurserna. Kvalité eller kvantitet? Enligt mitt betraktelsesätt på saken så ger kvantitet kvalité, en långsiktig lösning. Kvalité leder inte till kvantitet, vilket innebär att blomstringen inte får erfaras lika ofta, alltså är det skröpligare.

Män 1 - 0 Kvinnor

För att granska från "svaghetens" perspektiv så kan jag formulera mig kort och koncist. Kvinnosanktioneringar.
   Könskvoteringar för att locka kvinnor till arbete som de knappast är attraktiva för, trots högre inkompetens, och få ett jobb de inte är förtjänta av och inkassera den lön vi mer intelligenta män förtjänar.
   Tjejtaxa, för ni helt enkelt har sämre lön får ni åka taxi förmånligare, vilket betecknar att ni är sämre på arbeta. Varför anlitar inte företag bara kvinnor, som har 20% mindre i lön, om kvalifikationen är densamma som männen? Svaret smaskar till er i pannan.

Män 2 - 0 Kvinnor, Schack matt, touché, bo-jaka!

Förhoppningsvis kommer en uppföljare till denna tragedi att genereras - Dock inte nu, jag låter realiteten, sanningen, sjunka in och kommer med rätt hög sannolikhet att skapa tårar eller en bättre självaktning för vissa.

Låt penisavunden flöda!
V

Så typiskt Sverige att jag blir arg. Uttrycket "gräv bort skåne" är vida känt landet över, men vi kan lika gärna gräva bort hela landet. Skänka oss till Ryssland så får vi en betytande roll i maktskiftet. Försök inte att motverka denna revolution. Bara och kolla på alla filmer med en "god" sida och en "ond" sida. I fantasins värld är det en individ som besegrar den onda sidan med en överlägsen list. Men i en realitet så har denna individ inte en chans. så join the dark side nu innan det är försent.

"With our combined strength, we can end this destructive conflict, and bring order to the galaxy! " - Darth Vader

May the force be with you.
V

Varför måste folk envisas med att säga negerboll (!), när det finns andra, allmännt vedertagna, uttryck? Kudos till alla de butiksägare som säger till när en rasist till kund beställer sin bruna boll. Här är en uppsnappad konversation från ett fik:

   Kund (rasist!): En negerboll och en kaffe tack.

Säljare: Vi säger inte negerboll här...

Kund (numera f.d. rasist): Oj, förlåt. En kokosneger då.

   Se här hur lätt det är att stå upp för det politiskt korrekta. Kul att kunden visade sig samarbetsvillig i detta fall, och strök det nedsättande uttrycket. Chockladboll, kokosneger eller Gambiaskalle med mjäll, det är uttryck som ingen kan ta illa vid av. Använd dem istället så får vi ett mycket vänligare och mer open-minded samhälle!

Bomber och granater,

M. 

Den senaste veckan har bjudit på många välpiffade besvikelser, toppade med framtidsbeströdd krydda. Först visade osmakliga kineser att dem mycket väl är redo at dra ut i vilket krig som helst, med en koordinerad uppvisning av rivigt suverän klass. En kinesisk armé kan i mångt och mycket jämföras med en armé av orcher styrda av Sauron. Antalet kan man inte klaga på (dem e jääävligt många) men kvaliteten på enskild spelare har rum för förbättring. Det andra som hände var den ryska björnens intåg i "enavdemdäronödigastaternanågonstansiöstmellankinaochryssland". Georgien gillade det uppenbarligen inte och fullt krig bröt ut, mitt under OS-invigningen söderut i mittens rike. Och det roligaste med det här, om det nu finns något roligt att fiska upp ur den blodbestänkta sörjan, är den otroligt pinsamma stämningen som måsteha infunnit sig i omellan toppledarna på läktaren. Där satt dem, Sarkozy, Bush och Putin. All vet ju att det är Putin som, trots att han faktiskt inte längre är president utan bara premiärminister "utan makt", gav ordern om invasion och är fullt medveten om att det skulle hända just under invigningen. Att det var en olycklig slump, kan vi väl lämna åt sidan för denna gång... Att jag sedan var på kollisionskurs med buss 515 (läs om det i tidningen på tisdag) är en annan femma, eller ryssfemma; men besvikelserna tågade iaf in i gemensamm trupp under senaste dygnen.

Kinas makt blir större och större, det här hade väl varit lugnt såvida dem inte hade haft detta enorma mindrevärdeskomplex som styr dem mot världens länder. Ryssland verkar snubbla in i gamla fotspår gång på gång. Europa (läs EU) står inte längre helt enat och ställningen till det allt farligare Ryssland liknas bäst vid relationen mellan en hackspett och en lyktstolpe.  

Vad ska vi göra åt Kina? Vad ska vi göra åt den skumma politiken i Ryssland? Hur ska vi lyckas hitta rätt väg med buss 515 i framtiden? Det här är bara tre frågor av väldigt många som ställts under mänsklighetens existens. Men klart är ju, att världen långsamt formar sig till det som George Orwell föruspådde skulle bli vårt öde. Det är en skräckinjagande tanke och ingen tycks veta hur vi ska få stopp på det monster som kryper fram från skuggorna.  


A.            
 

Spelade Monopol med la hermana menor under eftermiddagen. Det var inte det där vanliga och gemytliga monopolet vi Svenssons är vana vid, det var det nya fruktade Monopol Europa; ännu en produkt av världens progressiva kommersialisering. Kan ingenting i dagens samhälle stanna i singular, som ett original olikt alla andra? Allt som en gång säljer måste tydligen sälja ännu mer, det har snarare blivit en regel än ett undantag. Varje film som blir succé och drar tusentals människor in till dem mörka biograferna får garanterat en uppföljare, en låtsasbroder. Allt med potential vattnas ur på minsta slant tills det är lika torrt som Jordan Schlansky´s uttalanden i Late Night with Conan O´Brien, och för er som inte är bekant med dessa kan jag meddela att dem är ruskigt RUSKIGT RUSKIGT torra.

Det är i och för sig lättfattligt att företag knegar för att håva in pengar likt lax i Nordsjön. Allt på planeten handlar om pengar, eller i vissa fall om kameler, men det får vi diskutera vid ett bättre valt tillfälle. Ta Harry Potter som exempel, visst är väl han en mysig figur att följa om och om igen på bioduken men allvarligt, någon gång måste skiten ta slut. Kan inte författaren ta död på den lille pojkvaskern en gång för alla? Men nej, det går tydligen inte, pengarna står som hägrande oaser i fjärran och människans sätt att ta sig dit är sällan respektabelt.

Efter diverse parallellspår i mörka länder såsom Ungern och Kazakstan anser jag att vi borde ta oss tillbaka till ämnet och den kommunist-röda tråden; tillbaka till Europa (och nej, Ungern tillhör i mina ögon inte Europa, det tillhör Sovjet). Monopol var dej ja; i den europainspirerade modellen finns städer utplacerade istället för dem gamla hederliga gatorna som Valhallavägen och Götgatan i den svenska modellen. Vilnius drog det kortaste strået och fick platsen i början av varvet. Paris drog däremot den längsta giffeln och fick den sista platsen. Stockholm rankas jämlikt med städer som Lissabon vilket måste vara det största skämtet (den största bomben) sedan Djurgårdens IF ansåg sig vara Stockholms stolthet, rent patetiskt helt enkelt.  

Nej enligt mig borde vi anlita Anders Svensson som får dödsuppdraget att färdas till Atlantis där den enda "rewind-klockan" finns strategiskt utplacerad. Det finns ingen återvändo därifrån utan förrättningen luktar kamikaze lång väg, vilket ytterligare stärker anledningen till valet av person. Ingen vill väl ha A.Svensson etsad kvar i pannan? Om han försvinenr kan vi börja om utan honom. Vi kanske till och med kan få ett samhälle fritt från boråsare. När sedan tiden är tillbaka på noll, kan vi även passa på att ändra Jesus bedragande skenmanövrar innan vi börjar på ny kula. Inte sant?

Och ja, jag förlorade mot lillsyrran i Monopol efter tuffa kostnader i öststaternas städer...

Din termos i gryningen/

A.

Jag (The Almighty A), Razm, Skeden och Fääbe gick sedvanligt nedför den icke så branta men ack så energikrävande backen som placerat sig kaxigt mellan Frejgatan och skolan. Hur kom den egentligen dit..? Måste vart inlandsisen. Nåja.. tillbaka till det s.k. ämnet. Allt var frid och fröjd när vi satte kurs mot hållplats 515 via frejgatans västliga spets. På andra sidan av gatan tornade nu ca 15 svartklädda män upp sig i något som såg ut som ett fälttåg av modell  Tyskland. Jag, som inte alltid har koll på läget märkte inte situationens allvar utan skrattade högt åt Razm´s fräna skämt, och de uppmärksammade oss granskande.

Mina tre kompanjoner uppfattade dock direkt dessa femton svartklädda män, efter vidare eftertanke såg de ut som en mindre armé Nazgûls flygande mot Minas Tirith. Vi fortsatte älga fram längs den allt smalare trottoaren, men plötsligt vänder sig 5-6 st av de flygande drakarna om och börjar gasta (vissa sprutade eld, [dramatisering]) "Hoo-hoo-hooligans", rakt i vår riktning. "Vadan fanken nu då?", vräkte samtliga i sällskapet ur sig i kör. Efter snabb genomvägning av situationen styrde jag kosan (mina två fötter) in mot vasastan i ren instinkt; mer korsningar, mindra vägar och mer folk torde vara en bra kombo ifall löpning var enda utvägen från den röda faran. 

De närmade sig nu joggandes och vi nickade instämmande mot varandra, SCHMETTERLING! Vadå SCMETTERLING?! Nu kanske ni tycker vi vissade feghet men enlgit mig vore det mindre intelligent att stanna kvar då de rörde sig om ungefär 8 personer till. 15-4, de oddsen tilltalar nog inte många. Jag tog täten i mardrömsracet men innan dess kastade jag av mig dojorna och löpte med bara fötter likt en afrikansk långdistansare med spänstiga kliv mot friheten. Adrenalinet flödade och tids nog efter mångt och mycket tappert kämpande nådde vi klippavsatsen mot suveräniteten; Odengatan! Vi var räddade! 

Vi hade allihop undvikit handgemäng mitt på ljusa dagen men till vår förtret fann vi den skränande huliganmobben långt upp på den gata vi hade kastat oss nedför. De hade slutat jaga efter bara tio meter. Tji fick vi...



Er boj i bukten/
A.