Bakre Raden

Jag blir bedrövad när jag inser att vi, det svenska folket, har blivit ett problem för politikerna. Vi har blivit något jobbigt, något besvärligt som hindrar dem från att göra vad de vill – vi har blivit deras morsor.
   Folkvalda politiker borde jobba för våra intressen tycker man, men istället har vi fått något som inte är helt olikt den italienska samarbetsdemokratin. I den mån det kan kallas demokrati.
   När folket är så tydligt kritiskt till FRA-lagen borde det vara på sin plats att regeringen kommer med några argument för den, eller åtminstone lyssnar på vad man säger. Istället ska Reinfeldt & Co vara en rebellisk tonåring som gör som de vill och inte tar skit från någon – framför allt inte från föräldrarna. Är det så det ska vara? Vill vi ha en regering som tycker att vi är jobbiga, påfrestande och frågvisa morsor? Vill vi ha smygdiktatoriska ledare?
   Passar inte reglerna under det här taket kan ni gärna flytta hemifrån. Åk till Norge eller något. Sverige är ett fritt land, och får gärna vara det i framtiden. Folket vill vara med och styra, inte ses som ett problem. Kommer nationens viktiga beslut att i framtiden fattas i det slutna rummet? Vi får väl helt enkelt se.
   Vi vill gärna tro att Sverige är ett fritt och rent land, en stor stolt ek med guldblad och kraftig stam mitt på en stor äng. Faktum är att även om eken kan se mäktig ut från utsidan, betyder det inte att den inte är rutten inuti. Denna röta gnager sig allt längre ut och snart börjar barken krackelera.
   Jag vill gärna bo ängen där eken med guldbladen växer. Jag vill gärna bo i det Sverige som det ser ut från utsidan, som politikerna säger att det är. Jag gillar det Sverige.

Optimist? - Javisst!

För Sverige i tiden,
M.