Saker som inte gör min dag
Även om mina två kära vänner har kokat ihop ett inlägg under mitt namn tidigare, så är faktiskt detta första gången som den sammanfogande länken "A" kliver in i Bakre Radens bloggtrio. Mycket nöje!
Ibland blir man trött, ibland blir man arg, ibland blir man fruktansvärt aggressiv till följd av till synes betydelselösa ting som fullständigt rubbar ens väsen, som fullkomligt omkullkastar ens alla moraliska värderingar och skapar skälvningar i ens djupt rotade existens. Dagar som ser ut att bli strålande med endast positiva inslag förstörs. Skimrande framtidsutsikter krasas likt regnbågsfärgade såpbubblor spricker. Allt som går upp måste tydligen komma ned igen, och detta gör sig påmint med oerhörd tyngd.
Det som gör att precis detta inträffar och agerar ångvält mot mig går att räkna upp på många händer, här följer några i kronologisk ordning baserat på hur smärtsamma de är:
3. Cykeltutor
Cykeltutor borde förbjudas, ty de orsakar förmodligen 60% av alla stroke-anfall i Sverige. När man lugnt och stilla svischar förbi på trottoaren bör man vara uppmärksam på tutande tanter. De tutar extremt högt och extremt tidigt. Man kan höra ljudet av den illavarslande sirenen från drygt tusen meters avstånd, och när man vänder sig bakåt syns inte skymten till av något dubbelhjulat fordon. Usch och fy, säger jag.
2. Tunnelbanan
När man efter en relativt lyckad utekväll skrider mot tunnelbanan står man inför ett avgörande vägskäl. När går tunnelbanan? Kommer den blåa linjen att vara försenad än en gång? Finns Atlantis? Det som här skulle kunna förstöra allt annat som varit positivt under dagen är ifall tunnelbanans linje elva mot Akalla går inom kort eller inte. Oftast möts man av en skylt där det står: Hjulsta 14 min.......Akalla 25 min. I det här läget finns tre alternativ: kasta sig mot närmaste taxi och hoppas på lyckad "springnota", ropa att du legat med Alice Bah tio gånger eller likgiltigt vänta på tuben i 25 lååånga minuter. Det som du däremot behöver vara medveten om är att dessa minuter ilar förbi långsammare än en fet texasbo i rullstol.
1. Särskrivning
För att kort och koncist beskriva hur påträngande farlig en särskrivning är kan jag meddela att den skulle ta plats långt ovanför stöld, mord och kätteri på medeltidens helvetestrappa. En särskrivning förpestar min vardag in i dess minsta uppbyggnad. Tänk dig detta scenario: Liebenstroff spänstar friskt längs den stolta Råsundavägen med ohyggligt god inställning till förefintligheten. Fjodor Dostojevskijs "Onda Andar" är utläst, AIK har vunnit, Fredrik har precis hållit ett hjärtskärande tal om Toggipy, Anders Svensson har stukat foten och i luften finns en genomträngande doft av tillförsikt. Men plötsligt, helt plötsligt, syns något i ögonvrån som frapperar totalt. Liebenstroff vrider sig mot det som är en s.k. skylt. På skylten står med kursiva och "capsade" bokstäver: KÖTT FÄRS SÅS! Ursinnig åt den inkompetenta varelse som förhoppningsvis under förfriskat tillstånd med hasch-brownies intill sig skrivit detta vanvettiga stycke "text" sliter jag mitt hår (om jag hade haft något) likt matadoren i "Tjuren Ferdinand". Grundligare redogörelse av samhällsproblemet särskrivning känns överflödigt.
Signerat A
