Bakre Raden

             

Våran allas älskade Ernst är en medioker, mysig och hemtrevlig man som gör livet enklare för medelålderskvinnor som nyligen klivit in i klimakteriet och blir flyförbannade för att deras nya blomma in matchar kattens pälsfärg. Då glider Ernst upp i teverutan och visar sina underbart förtjusande fötter som smeker det gräsgröna gröngräset likt jeansen nöter av pubeshåret. Ernst gör oss lyckliga, han leve! Hipp hipp hurra!
Men varje glänsande ängel lider ibland av diarré och det gör Ernst också. Hans olycka skapar rubriker i tidningen och med stor genomslagskraft på det svenska folket. Här har vi några av de senaste rubrikerna:

Ernst kirchsteiger akutsjuk i teve!
( http://www.expressen.se/1.1237599 )

Det här låter inte alls kul! Har han fått cancer eller parkinson? Oh nej, har han ätit en nöt från en palm i söderhavet och fått ett nervgift. Typ BMMA (beta-methylamino-L-alanine) som ökar chansen att få ALS drastiskt! BMMA leder även till... PARKINSON?! Då är det ju bekräftat. Bäst jag läser hur det går för mina älskade PuttinutteErnst.
Han hade fått feber av ett fästingbett. DET ÄR JU HEMSKT?! Han blev omhändatagen av en sjuksköterska i några dagar, det var väl skönt för honom. Nawh. nawh. NAWH!
"Fästingar må vara små, men de har potential att ställa till hemska saker," säger han och hemsk var det. Lyssna bara på hur han mådde: "Jag fick hjälp att badda svullnaden i sprit och behandla med kortison. Men kände mig helt ur form i ett par dagar, det var riktigt obehagligt." och sedan försöker han varna det svenska folket: "Jag bor ju själv på landet men har egentligen aldrig haft några betänkligheter. Men när man utsätts själv så förstår man vad de kan ställa till med. Tur att jag inte fick borrelia". Det var tur Ernst, det var tur. Och tack för du bryr dig om oss också.


Ernst om det försvunna päronträdet!
( http://www.expressen.se/1.770510 )

Artikelns inleds med att prata om hur perfekt Ernst är. Att vi andra blir avundsjuka, och det är sant, det blir vi ju. Han är idealisk på alla sätt. Men sedan kliver Ernst in, ödmjuk som han är, och berätta att det är "Tv-Ernst" som är exemplarisk. Han själv är bara medelmåtta och inte alls perfekt. Så drog han upp ett exempel: "Jag hade köpt ett jättemärkvärdigt päronträd men en dag var det bara spårlöst borta. Snacka om 'Arkiv X'". Det hade, med största sannolikhet, snotts av rymdvarelser som gillar Ernst tämligen mer än vad vi gör. Men hörru du Ernstan Pernstan, det funkar ju inte. Jag avgudar ju dig så mycket som man kan. Jag har ju din försvunna lerkruka som din fru gjort bredvid mig.
"Så, till sist, om du som har tagit Ernst päronträd läser det här: Lämna tillbaka det. Han tyckte om det där trädet." står det i Expressen. Nej Ernst, jag vägrar att lämna tillbaka varken päronträd eller lerkruka.

Ernst bets blodig i sjödrama!
( http://www.expressen.se/1.1245571 )

Ett hajbett kan många tro men icke sa Nicke. Detta är monstruöst mycket värre än så. Han blev biten av en K R A B B A!
Blodet spruta står det och flera i teveteamet var tvungna att hjälpa till. En fästing är ingenting jämfört med en K R A B B A! För att beskriva hur ont det gör finner jag inga ord som är värdiga en tidning nog, så jag lämnar över till Ernst: "Och Jag som alltid trott att det var en överdrift i Kalle Anka-mått hur ont det gör när krabbor biter. Men den här smärtan, den var oerhörd." Och vi som läser Kalle Anka vet hur ont det gör när smärtstjärnor flyger och man lyfter 3 meter från marken. Och PRECIST som vanligt så vill han varna oss svenskar, tack Ernst.
"Tänk er för när era barn är ute och leker när ni är ute och fiskar krabbor. Kan en krabba göra så här stor skada på mig, tänk då vad som kan hända med ett litet barn. Jag går inte i närheten av en krabba igen."
Sedan avslutar han artikel på ett klatschig och elegant sätt med en bitterljuv humoristisk kommentar: "Jag ska käka krabba. Med lite hovmästarsås till. Och så får jag hoppas att det är en gammal kusin till krabban som bet mig". Barnen skriker av glädje och skratt.


Jadu Ernst. Du påverkar oss emotionellt på många plan - lycka, sorg och magont av oro. Ibland får du mig alterad och disharmonisk med dina otäcka skador. Men så fort ditt fånigt glada nylle kommer upp i teverutan och du ska laga mat med Koks-Tina så ler jag och tänker; "Jisses, vilka fina fötter min älskade Ernst har."

Tack Ernst!
V